Ångest

Panik ångest är inte lätt att förklara för barn, jag börjar bara gråta och försöker förklara att jag är sjuk...

-Har du feber?

Nä

-Har du ont i halsen?

Nä

-hostar du?

Nä

-är du bara ledsen? 

Ja, jag är bara ledsen

Klarar inte av fredagsmiddagen med barnen utan att bryta ihop. 

Jag klarar inte tre barn, klarar inte vara en bra mamma hela tiden.

Orken finns inte...

Min stora tjej fattade snabbt och tog med sig sina bröder upp på övervåningen och byggde en koja.

Har lovat stora tjejen att hon skulle få ha tjejkväll i morgon men jag orkar bara inte, tacos, chips, film och tjejsnack låter annars helt fantastisk men jag ser bara stökigt kök, bråk om vilken film som ska ses och hur lillebröderna springer in och bråkar.

Ett samtal från min mamma och hon kommer hem från landet för att ta killarna i morgonkväll/natt så jag bara får ha tjejerna.

Vad skulle jag göra utan mina föräldrar hur ska jag någonsin kunna gott göra dom för allt???

Jag känner mig så värdelös.